Alla hjärtans dag förstör relationen

upsanddowns

Idag är det alla hjärtans dag vilket troligen enbart undgått män som vart i ett förhållande över 20 år.

När jag nyss under kvällen gick igenom gamla stan och över söders höjder här i Stockholm så gick det inte att missa de glada och lite förväntansfulla paren som gick hand i hand. Man kan se de som inte ”har vana” av att vara ute i par, och definitivt inte hand i hand, på en mils avstånd. De nästan luktar. Lite blygt, lite pillemariskt, lite på distans men ändå så nära. Och ofta har hon en bukett i papper vars storlek är i direkt proportion till tre stycken röda rosor.

Och där går dom, dessa kärlekens kunder. Nästan som att att de firar sin födelsedag, vilket man kanske kan säga att alla hjärtans dag de facto är. Och allt jag kan tänka är ”skulle du vara lika glad om varje dag var din alla hjärtans dag”. Din födelsedag.

Om svaret är nej och vi snabbt backer ur och ser till ett annat scenario skulle vi då kunna argumentera för att en perfekt och ständigt ihållande positiv kundrelation är av ondo. Allt behöver sina ups and downs och ingen kund skulle kunna gå där med kärlek i blicken vid din sida dagar i streck.

Fundera på den.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

 

Tre sätt att tappa kontrollen över ditt varumärke [video]

Häll upp en kopp kaffe och lägg 6 minuter och 30 sekunder på videon nedan. Tycker du att det här ger en bra och korrekt bild av verkligheten sett ur ditt perspektiv?

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

Google i iPhone kan kosta 6,4 miljarder

Ofta när jag pratar med personer som är lite ”mindre” intresserade av ny teknik, internet och nya marknader så får jag uppfattningen om att de inte är vare sig med eller intresserade av hur saker och ting hänger ihop. Det kan räcka med att man pratar om Google så kommer ofta kommentaren ”… men visst tjänar de lite på annonser va?” och liknande.

Psy-1-Billion

Sprang just på en nyhet som sätter saker i perspektiv. Saker som väldigt många runt oss kan relatera till. Saker som berättar lite om att det finns pengar i alla möjliga saker – stora pengar.

En rapport från Morgan Stanley berättar om att Google kan komma att betala Apple inte mindre än en miljard dollar 2014 för att vara den förvalda sökmotorn i din iPhone. Vi pratar alltså om i runda släng 6,5 miljarder svenska kronor. Miljarder svenska kronor.

Uträkningen visar vidare att detta motsvarar i runda slängar 3,5 dollar per såld iPhone.

Vi kan vara överens om att Google inte tar 6,5 miljarder kronor och ger till Apple för att vara snälla. De är trots allt konkurrenter på en hel del plan samtidigt som de är partners på andra. De lär utgå från att de räknar hem det på ett eller annat sätt. Kanske direkt i din iPhone, kanske delvis där och vidare i andra enheter. Poängen är inte vart, hur och för hur mycket utan det att att få en blick av att inget är gratis och allt har ett värde.

6,5 miljarder. Om vi utgår från att det tar ca. två sekunder att säga en siffra och att du efter du läst det här börjar räkna till 6,5 miljarder så skulle det ta ca. 410 år av kontinuerligt räknande.

6,5 miljarder och 410 år. Nästan lite svårt att omfamna. Lägg det på minnet och droppa det på nästa säljmöte, när du träffar en leverantör eller en kund. Du kommer bli ihågkommen.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

 

Peppa dig med citat

quote

Ibland kan man behöva en kort snabb energikick för att komma vidare med sitt marknadsarbete. Som en kreativ och strategisk power nap. Bland det effektivaste sätten och det jag ofta tipsar om är att snabbt läsa igenom minst ett 50-tal bra citat. Personligen tycker jag att det är så bra att jag t.o.m. tagit och etsat fast en av mina favoritcitat på baksidan av min iPad Mini

Hjärnan får bränsle, lite pepp kommer laddat och allt kommer att kännas mycket bättre.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

Twitter höjer priset med 33 procent

trends-amex

Twitter håller fortfarande på att laborera med sina intäktsmodeller, precis som mer eller mindre alla stora sociala plattformar i dagsläget. Och det är väl inte så konstigt. Bryter man ny mark så måste man komma på nya lösningar.

Att bolaget attraherar fler och fler användare har förhoppningsvis inte undgått någon som jobbar med webb eller marknadsföring och nu visar det sig än en gång i prisstrategin mot annonsörerna.

Priserna för ”promoted trends” har precis gått upp med 33% till 200 000 dollar per dag (från 150´ dollar per dag). Just promoted trends säljs enbart till en annonsör per dag / region.

33% höjning av priset är ett stort och aggressivt hopp. Antingen så står många annonsörer  på kö eller så har någon dragit ett nytt streck i excelarket. Oavsett vad så visar det på en riktning framåt. Twitter dundrar på relativt brutalt framåt i det förlovade landet USA och det ska bli intressant att följa penetrationsnivån i Sverige.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

 

Basecamp släpper mobilapp – halleluja

Om du någon gång drivit projekt via en webbplattform så har du säkerligen kommit i kontakt med Basecamp. Utvecklat av 37 Signals 2004 och mer eller mindre en smärre ikon på webben. Nyheterna säger att de rullar över 8 miljoner projekt på plattformen.

Skulle kunna skriva spaltkilomenter om detta enkla men ändå kraftfulla verktyg. Efter att ha kört det för hundratalet projekt, allt från de värda några tusenlappar till de +1 000 000 kr så har det överlag fungerat smärtfritt. Men mer om det vid ett annat tillfälle och nu till det viktiga.

Lite bakgrund.

Under 2012 rullade Basecamp ut en ny version av sin plattform. Lite lätt tråkigt så valde dom att kalla den nya versionen för ”New Basecamp”. Den gamla versionen fick titeln ”Classic”. Innan utrullningen av den nya versionen så fick de som ville vara lite mer mobila sätta sin tilltro till tredjepartsleverantörer. Vill minnas att jag gillade ett program som hette Sherpa och ett annat kallat Outpost. Sen kom som sagt det nya Basecamp (fan vad jag ogillar namnsättningen) och efter ett tag utannonserades att 37 Signals primärt skulle bygga för the mobile web. Alltså inte appifiera systemet till en början utan skapa mobilsidor för att nå plattformen.

Vill mena att det där aldrig fungerade så bra som det var tänkt. Vi kan vid ett annat tillfälle ta diskussionerna kring om man ska bygga en app eller inte ifall man är ett företag men när det gäller Basecamp och hur plattformen fungerar i webbläsaren så nådde inte en mobilanpassad version hela vägen. Delar av informationen/systemet fanns inte med och saker och ting buggade lite lagom.

Version för iPhone

Det var då och nu är nu. För något dygn sedan släppte 37 Signals en native iOS-app för Basecamp. Tyvärr och av någon helt outgrundlig anledning har dom valt att göra en version för iPhone – den skalar alltså inte för iPad (låt hoppas på att det är för att skapa snack och ett vidare släpp för iPad). basecampmobile1

Då det är helg när det här skrivs så har jag inte haft möjlighet att testa programmet ”i produktion” men en stunds lek säger bara en sak. Det här är bra. Programmet är snabbt och svarar mycket bra när man arbetar med det. Samtliga delar i projekten går att komma åt vilket är en smärre befrielse. Damn, det går t.o.m. att gå så långt att man kan arkivera eller kasta ett helt projekt, något som kan ses som det grövsta som går att göra i Basecamp.

basecampmobile3

Av tekniska själ (tror jag?) så är det inte realtids sync – d.v.s. man om sitter och tittar på sin iPhone medan någon bockar av eller lägger till en to-do så sker det inte i realtid. Dock så har man byggt in en numera traditionell form av uppdatering nämligen att dra ner och släppa hela fönstret.

En native app för iPhone med alla funktioner man får via en webbläsare. Snabbt program. Ren, avskalad och klassisk 37 Signals form. Ger den här en full pott och känner att det här kommer att hjälpa både mig, mina kunder och projekt-team framåt. Utan tvekan.

Men med det sagt så vill jag ha en version för iPad. ASAP.

 

Bilderna är tagna från TechCrunch’s artikel då det blir lite väl mycket suddande om jag skulle ta skärmdumpar från mina projekt. Och 37 Signals har inte gått ut med någon information i t.ex. sin blogg om appen när det här skrivs.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

Hemligheten med att skriva en bloggpost

secretbloggerLåt säga att jag är marketing guy no. 1 på ditt företag. Håller i alla trådar och arbetar likt en gudalik poet i företagets välbesökta blogg. Jag skriver och försäljningen tar fart. Jag skriver och folk står som furor i korridorerna.

Låt säga att jag ligger hemma, nedbäddad, med feber och hosta som får lungorna att vända sig ut och in. Situationen lär inte göra mig till den kreativaste av ting – så jag ringer in min spökskrivare. Han är mer magisk än en enhörning. Alltid frisk och med möjligheten att klona sig.

Eller egentligen så har vi bara ett vanligt avstämningsmöte om hen ska ta något av de ämnen vi satt upp för kvartalet eller om hen ska skriva inom något specifik område den här gången. Kanske vinkla till något som hänt på marknaden, något jag eller någon annan i top management vart med om i veckan eller…

Jag har alltid varit relativt negativt inställd till spökskrivare på företag. Vet inte riktigt varför jag likt en aningens för pretto reklamare skulle se en bloggpost som något mer personligt än vilket annat dokument som helst från ett företag. Vi ljuger i pressreleaser, vi leker med PR-byråer så att alla tror på saker som vi vet är lögn, vi förskönar ting med vår marknadsmagi. Vi får verkligheten att snurra – men bloggposten ska vara helig.

Kanske har det att göra med att bloggen verkligen är sprungen ur jorden. Uppväxt och fostrad via folket och vidare adopterad av företagen. Kanske är det därför jag ser den som ett fredat barn.

 

 

PS. Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar. Idag förbannar jag mig själv för att jag inte har en spökskrivare tillgänglig och därmed kanske börjar omarbeta min tanke kring bloggposters helighet. Influensa – vik hädan. DS.

Onödigt vackert – Köp!

muss_skruv

Sprang just på en sådan där onödig och vacker sak som man bara måste ha. Den heter Tick och är en slags fillifjong, en skruv, att sätta på datormusens sladd. Men det slutar inte där. Tillsammans med Tick så kommer ett script, ett litet program, till datorn som gör att muspekaren lite då och då gör en loop. Alltså precis som skruven som man nu har på sladden.

Älskar dels tanken om att musen, detta lilla styrorgan som är vår port till verkligheten, lite då och då får som en extra impuls från datorn som ger effekt både på skärmen och ”genom” sladden men också att allt som krävs för att sälja är en produkt och ett uns av marknadsföring.

Sen vaknade jag och det slog mig att sladd till musen hade jag sist 2006.

 

Läs mer om Tick och kolla in exempel via creativeapplications.com. Och när du ändå beställer en, köp två!

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

 

Dags att komma ut ur garderoben

Det här med att kalla sig entreprenör. Hur är det med det egentligen?

Jag har aldrig riktigt förstått när man går över den där magiska gränsen. När man vaknar upp, ser sig i spegeln och säger till sig själv ”men fan, sikken good looking entreprenör vi har här idag!”. Visst lär det kunna bero på arv och omvärld men för de av oss som inte har föräldrar vilka är serieföratagare eller har gått på något av de entreprenöriellt drivna skolorna – vad händer med oss?

Länge har jag haft en förkärlek för att läsa och till viss del umgås med sådana som kallar sig entreprenörer. På grund av min erfarenhet och kompetens så har det mesta av fokuset legat på sk. startups med någon form av koppling mot affärer via webben. I den här typen av sfärer är det såklart många som kallar sig entreprenörer men också en hel del som inte gör det. Kanske av blyghet, kanske av missförstånd.

Anledningen till att jag inte använder definitionen är för att jag tycker att det fyllts med något så flashigt som bara Timbro skulle klara av att göra genom att seeda det till folket under många år. Det fanns en period jag upplevde att det hade en innebörd som var ifrågasättande till det jag tidigare upplevt och mött (knegare till föräldrar, stora organisationer som kunder), en innebörd om att vara lite mer Kamprad och helylle än mr Zennström. Kanske lite härligt obstinat mot hela marknaden. Det var något positivt och inte något som prettohipsters sittande på café med en laptop kastade ur sig för att de var för slöa för att passa in på ett normalt jobb (ni vet vilka ni är).

Även om tanken kommit krypande om en omdefiniering av själva varandet så är det saker som är ligger i vägen. Klart att man måste startat och drivit några företag för att få kalla sig entreprenör. Det har åtminstone vart min grundkänsla. Skämtsamt har jag lagt kommentaren ”när jag säljer mitt första bolag för minst några millar så kommer titeln”.

Som att det var något man förtjänar och inte något man är.

Och det är precis där det vände häromdagen. För om man tar det där resonemanget och drar ut på det lite så märker man hur dumt det blir. Låt mig visa med en av mina allt som oftast halvdåliga liknelser.

Låt säga att vi spolar bak bandet några hundra år. Vi har en äldre man, Arvid, som efter 30 års prästskap här hemma i Sverige bestämmer sig för något nytt. Han ska ner till Afrika och missionera. Arvid åker ner och börjar sitt arbete men det visar sig snart att ”affärerna” går sådär. Inte många själar blir räddade genom hans idogt tjatande mantra och han inser någonstans att det är tur att han inte får lön per vunnen själ. Och det är ju inte så konstigt heller då ingen förstår vad Arvid säger. Han tar lite ströjobb i några kyrkor längs vägen. Finns ju lite nybyggare här. Han fortsätter missionera trots att det inte är någon vinst i sikte. Så en dag när han sitter där på en högst provisorisk restaurang kommer det fram en annan vit man och frågar vad han arbetar med. Arvid svarar direkt och med en viss stolthet i rösten, ”jag är missionär…”. ”Jaha” säger mannen. ”Vad trevligt” och samtalet övergår i något helt annat.

Gissar att du inte var med på poängen.

Jo, det är ju som så att Arvid är en missionär trots att han inte har räddat en enda själ. Det är inget vare sig du, jag eller någon annan skulle ifrågasätta. Om han kan vara missionär utan att  ha fått över någon på sin sida så borde man kunna vara entreprenör utan att driva upp och sälja några bolag. Känns som ett rimligt antagande.

Och utifrån det här resonemanget så vill jag komma ut som entreprenör. Här och nu och utan miljoner. Än så länge.

entreprenour

 

Och när man kommer ut på ett sånt här sätt så brukar man tacka någon, och denna någon är Tobias Sjösten. De här tankeprocesserna började med att han nästan oartigt kallade dig för entreprenör vid vår förra lunch. Det tände till något. Kan han kan jag.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.

 

Go Daddy goes porno

Har valt att avvakta lite med att posta kommentarer kring årets Super Bowl spottar. Låtit dom sjunka in lite. Förkovrat sig.

Överlag så var det, såklart, rätt mediokert men ändå dyrt. När man köper tid för att visa något på just Super Bowl så är man medveten om att man på kort tid ska tilltala och trollbinda en bit över 100 miljoner människor. Det är ingen hopklumpad definierad grupp människor som tycker och tänker på ett visst sätt – det är 10 Sverige på en gång.

Baserat på informationen ovan så är det inte konstigt att Go Daddy stack ut å det grönjävligaste med sin film Perfect Match. Go Daddy säljer domännamn, är en stor aktör i USA och har gedigen erfarenhet av att ha ”snygga tjejer” i sina filmer. Men nu gjorde dom något som var så mycket mer, som var sticky som få. Och det upprör.

Alltså. Den är filmen är fel på så många sätt, och rätt på minst lika många. De första naturliga tankarna som de flesta nog får (och det verkar stämma om artiklar, kommentarer och buzz jag läst om denna) kan delas upp i två läger. Dels så har vi dom som tycker något i stil med:

1) Attraktiv kvinna, galet ful och nördig kille. Kysser varanda. Fan vad äckligt. Vad fan ska hon på honom att göra. Lycklig snubbe, lär gjort hans månad. Undrar hur mycket hon får betalt? Han lär göra det gratis. Osv…

2) Vad är det här för skit. Sexistiskt. Bygger på gamla stereotypa roller om att nörden är den överviktiga smarta lilla fula killen. Osv…

Utan att bli alltför empirisk i de här två uppdelningarna så vill jag mena att det är starkt övervägande män som yttrar sig likt no. 1 och aningens mer kvinnor, och lite mer intellektuella som är inne på no. 2.

Men den uppdelningen och det tyckandet känns lite irrelevant just nu. Filmen gjorde så att det utbröt en mindre storm på nätet då den gick under Super Bowl där många lovordade medan andra hatade den. Nu något dygn senare rapporterar Mashable om att Go Daddy kammade hem 10 000 ny kunder under dygnet efter sändning samt sålde 45% fler hostingtjänster och 40% fler domäner. Det är pengar, och det är bara på en dag.

Personligen kände jag, som du förmodligen också gjorde, att något hände inom mig. Den här spotten berör på så många plan. Jag kan erkänna att jag inte är starkare än att  jag han tänka tanken likt ”men vaffan, dom… vad är det här…” och ungefär där så kopplade lagret utanför reptilhjärnan igång med motkommentaren ”vad fan menar du, varför reagerar du på det där enbart kopplat till utseende?”. Och sådär höll det på.

Att se, känna och sen börja känna än mer vill jag mena är det som visar på att det här är bra gjort. Jag vill mena att man kan argumentera för att den här spotten är helt briljant. Bara genom att ta fram ett argument kring ifrågasättande av givna normer så slår det hål på mycket kring sexism och just stereotypa roller. Det här är inte mellanmjölk, det här är något med spets. Det här är det som kommunikation ska vara oftare. Det här är så kommunikation är när man vågar sticka ut. Det är såhär man får valuta för 30 miljoner kronor.

 

Väcker spotten några känslor eller tankar hos dig eller är du helt likgiltig inför den här halva minuten?

 

PS. För er som vill kalla er entreprenörer eller känner att ni är mer entreprenöriellt inställda så var Go Daddys andra spot full av igenkänningshumor. En annan av mina favoriter. DS.

 

Det här inlägget är en del av #blogg100 – en idé om att publicera en bloggpost per dag i 100 dagar.